Det är nästan så att jag får dåligt samvete att jag frågade Pelle Bergkvist om han kunde komma ut och testa köken på Lidingö. När jag läser om hans matresa på Lidingö lider jag med honom. Någonstans så visste jag ju vad han skulle möta. En bitvis stökig och oinspirerande miljö och mängder av uppvärmda helfabrikat. Det som är våra barns vardag. De kan inte välja annat, utan hänvisas till denna skattefinansierade utfodringsfabrik. Sedan raskt tillbaka i klassrummen för att uppfylla sina mål enligt läroplanen. För mig är det obegripligt att man inom skolan inte ser kopplingen mellan vad man stoppar i sig och hur man sedan presterar i skolan.
Turligt nog hann Pelle med en avstickare till Gåshaga och Futuraskolan, vilket i alla fall verkar ha balanserat bilden. Jag ska inte vädera det han skriver utan bara sätta det i relation till vad han själv skriver om syftet med sitt projekt på sin blogg;
"Syftet är att skapa en dialog kring skolmaten i Sverige. Jag tänker inte bara ägna mig åt negativ kritik och gnäll, jag tänker berömma och entusiasmera; försöka lyfta fram goda exempel från skolkök som går sina egna vägar, som lyssnar på barn istället för politiker och som drivs av en passion för att laga riktigt god mat."
Länkarna:
Klockargårdens skola